Gustaf Hermansson

Den mest anlitade arkitekten i återuppbyggandet av Sundsvall var Gustaf Hermansson. I början av 1889 höll Hermansson på att planera sin färd till i Buenos Aries i Argentina. Där skulle han arbeta hos den svenske arkitekten Carl August Kihlberg. Avresan var satt till den 15 mars 1889. Den 6 mars fick han ett telegram från Sundsvall som meddelade att han vunnit första pris i tävlingen om stadens nya kyrka. Det blev en livsavgörande händelse för den då 24-årige arkitekten. Planerna med att slå sig ner i Argentina fick läggas åt sidan och istället flyttade han till Sundsvall i april 1890.

Hermansson föddes den 9 oktober 1864 i Stockholm i en konstnärlig familj. Hans far var attributmålare och hade bland annat tjänst vid Kungliga teatern i Stockholm där han målade fonder till uppsättningarna. Genom sin far fick Hermansson redan i unga år lära sig grunderna i målarkonsten, vilket senare skulle visa sig i hans arkitektur. Han studerade vid Kungliga tekniska högskolan och Akademien för de fria konsterna.

Efter studierna fick Hermansson praktik hos Isak Gustaf Clasons och Kasper Salins arkitektkontor i Stockholm. Under praktiktiden kom han att influeras av de nya arkitekturideal som förespråkades av Clason. Med friare fasadkompositioner baserat på s.k. äkta naturmaterial som oputsat tegel, kalksten, granit och sandsten.

Kännetecken i Hermanssons 1890-tals arkitektur är al fresco-målningarna på husens fasader. Andra kännetecken är betoningen av fönstrens överstycken och runt husens portaler.

År 1896 blev Hermansson utnämnd till stadsarkitekt i Sundsvall, men redan året efter flyttade han tillbaka till Stockholm och en tjänst på Överintendentsämbetet. Då hade den stora byggruschen i Sundsvall ebbat ut och var säkert en av anledningarna till att han flyttade. Då han flyttade var han bara 33 år gammal, men hade redan hunnit med mer än vad andra hinner med under en livstid. I Stenstaden hann han med att rita 17 byggnader varav endast en är riven.

Tillbaka i Stockholm stod Hermansson som arkitekt till både Oscarskyrkan på Östermalm och Sofia kyrka på Söder. För dessa verk fick han dock utstå ganska hård kritik. Han blev senare oförtjänt bortglömd som arkitekt och arbetade hos Byggnadsstyrelsen fram till sin död 1931.