Adolf Emil Melander

Adolf Emil Melander föddes i Stockholm 1845, men växte upp i Östersund. Därifrån tog han sig som fattig teckningsbegåvad pojke tillbaka till Stockholm 1863 för att bli elev vid Slöjdskolan, 1863-65. Sedan försökte Melander skapa sig en karriär som arkitekt utan stöd från akademisk utbildning och offentliga tjänster. 1865 anställdes han av den skotske arkitekten James Souttar och praktiserade på dennes kontor i Aberdeen. Därefter tog han sig vidare till USA 1871, där han bland annat 1873 var med i en tävling om gestaltningen av kongressens bibliotek i Washington och fick ett andra pris. Tillbaka i Stockholm 1875 praktiserade han några år hos bröderna Kumelien och startade 1880 eget arkitektkontor. Under 1880-talets byggrusch i Stockholm anlitades han ofta och ritade bland annat Sörensenska palatset på Blasieholmstorg 11 och det Bångska huset på Stureplan 6/Sturegatan 2.

I Sundsvall ritade han tre byggnader på de långsmala tomterna utmed Esplanaden: Wikströmska huset, Rahmska huset och Sundsvalls Folkbank. Samtliga skapade med en spansk-morisk influens och med 3 våningsplan. Melanders hus saknar dekorationsmåleri, men genom materialens kulörkonstraster, tegel mot puts, kakel i avvikande färger, balkongsmiden i svart och burspråk i mörklaserat trä, samt skickligt utformade portaler i natursten, skapas en variationsrikedom utöver det normala. Konsthistorikern Henrik Cornell har påpekat att de tillhör Sundsvalls mest originella hus.

Melander hade sin glansperiod under 1880-talet och det tidiga 1890-talet. Varje nytt hus han hade ritat var en händelse som kommenterades i pressen. Efter 1893 fick Melander allt färre uppdrag. Detta berodde på att modet inom arkitekturen hade svängt utan att Melander övergav sin stilhistoricism. När arkitektuppdragen hade börjat sina började han i stället med fastighetsspekulation. Detta ledde dessvärre till ekonomisk ruin. Melander slutade sina dagar på Grev Turegatan i Stockholm och dog 1933.